ny kappa. COS. london.
illustration by Stina Persson photography by Sandra Frej
photography by Martin Bergström
just nu känner jag mig sådär härligt omotiverat lycklig.
vet inte vad det beror på. kanske är det teatern.
kanske är det för att vår föreställning är så opretentiös.
feel-good-teater. hur ofta ser man det liksom?
alltid är det ångesten och depressionen som skall gestaltas – fyfan.
inte konstigt att vi går svartklädda med ringar under ögonen.
men nu har vi storblommiga fåtöljer och en orange lejon-bänk.
någon som vill komma och kolla?
jag kanske vågar bjuda er.
om ni är snälla :)
vet inte vad det beror på. kanske är det teatern.
kanske är det för att vår föreställning är så opretentiös.
feel-good-teater. hur ofta ser man det liksom?
alltid är det ångesten och depressionen som skall gestaltas – fyfan.
inte konstigt att vi går svartklädda med ringar under ögonen.
men nu har vi storblommiga fåtöljer och en orange lejon-bänk.
någon som vill komma och kolla?
jag kanske vågar bjuda er.
om ni är snälla :)
i am a theathre-student and our play’s premiere is in just a few weeks.
it’s a cute feel-good play, unlike the depressive, anguish-ridden plays we usually do. perhaps i’ll invite some of you readers.. :)
demonstration against maxi-skirts:
ett fint hus i blått, vitt och rött någonstans i frankrike. minns inte var :/
tycker om den blå färgen, det fristående badkaret och avsaknaden av prylar.
gillar inte prylar.
tycker om den blå färgen, det fristående badkaret och avsaknaden av prylar.
gillar inte prylar.
a beautiful house somewhere in france (i don’t remember where i found the pictures).
i like the colors, the simplicity and the lack of stuff.
not very fond of stuff.