provokation, meningslöst navelskåderi, obegripbar framgång, talanglöshet och allmän missunsamhet. det är några av ingredienserna som jag ännu inte begriper mig på, trots treårigt bloggande och evinnerligt analyserande. om den svenska bloggosfären speglar den svenska arbetsvärlden (eller åtminstone den mediala arbetsvärlden) så är jag djupt oroad.

sedan har jag aldrig riktigt förstått mig på den svenska blogg-missunsamheten.
länkar är värdefullare än guld. ingen länkar till någon
(förutom möjligtvis sina bekanta men även där föredras fet text istället för en direktlänk).

det är totalt obegripligt.
ingen vill unna någon en skjuts och ingen vill blir överstigen.
för det viktigaste tycks vara att ens blogg är på plats 24 och att medbloggaren är på plats 25 på någon meningslös lista som ändå inte baserar siffrorna på rätt information.

i USA är det annorlunda. och det känns otroligt paradoxalt av mig att hylla landet som jag i 90% av fallen kritiserar men det spelar ingen roll; i USA så länkar man.
alla länkar till alla. trafiken slussas mellan bloggarna.
och ingen förlorar något på det.
men i sverige förlorar man uppenbarligen något.
man förlorar en potentiell inbjudan
till aksaras nya butiksinvigning med gratis cola light.
och det är inget man sätter på spel för att gynna någon annan.