ny kappa. COS. london.
just nu känner jag mig sådär härligt omotiverat lycklig.
vet inte vad det beror på. kanske är det teatern.
kanske är det för att vår föreställning är så opretentiös.
feel-good-teater. hur ofta ser man det liksom?
alltid är det ångesten och depressionen som skall gestaltas – fyfan.
inte konstigt att vi går svartklädda med ringar under ögonen.
men nu har vi storblommiga fåtöljer och en orange lejon-bänk.
någon som vill komma och kolla?
jag kanske vågar bjuda er.
om ni är snälla :)
vet inte vad det beror på. kanske är det teatern.
kanske är det för att vår föreställning är så opretentiös.
feel-good-teater. hur ofta ser man det liksom?
alltid är det ångesten och depressionen som skall gestaltas – fyfan.
inte konstigt att vi går svartklädda med ringar under ögonen.
men nu har vi storblommiga fåtöljer och en orange lejon-bänk.
någon som vill komma och kolla?
jag kanske vågar bjuda er.
om ni är snälla :)
i am a theathre-student and our play’s premiere is in just a few weeks.
it’s a cute feel-good play, unlike the depressive, anguish-ridden plays we usually do. perhaps i’ll invite some of you readers.. :)
idag var det första dagen på produktionsveckan på södra latin.
det innebär att vi i teaterklassen bara har teater i en hel vecka.
produktionsveckan är min favoritvecka på hela året :)
vi dricker en massa kaffe.
går omkring i mysiga kläder.
målar möbler.
bygger scenografi.
hänger ljus.
repar scener..
det innebär att vi i teaterklassen bara har teater i en hel vecka.
produktionsveckan är min favoritvecka på hela året :)
vi dricker en massa kaffe.
går omkring i mysiga kläder.
målar möbler.
bygger scenografi.
hänger ljus.
repar scener..
hemma igen.
imorgon blir det teater 9.någonting så nu ska jag sova.
å, vad jag uppskattar lugn och ro.
tyst.
stilla.
natt.
imorgon blir det teater 9.någonting så nu ska jag sova.
å, vad jag uppskattar lugn och ro.
tyst.
stilla.
natt.
provokation, meningslöst navelskåderi, obegripbar framgång, talanglöshet och allmän missunsamhet. det är några av ingredienserna som jag ännu inte begriper mig på, trots treårigt bloggande och evinnerligt analyserande. om den svenska bloggosfären speglar den svenska arbetsvärlden (eller åtminstone den mediala arbetsvärlden) så är jag djupt oroad.
sedan har jag aldrig riktigt förstått mig på den svenska blogg-missunsamheten.
länkar är värdefullare än guld. ingen länkar till någon
(förutom möjligtvis sina bekanta men även där föredras fet text istället för en direktlänk).
det är totalt obegripligt.
ingen vill unna någon en skjuts och ingen vill blir överstigen.
för det viktigaste tycks vara att ens blogg är på plats 24 och att medbloggaren är på plats 25 på någon meningslös lista som ändå inte baserar siffrorna på rätt information.
i USA är det annorlunda. och det känns otroligt paradoxalt av mig att hylla landet som jag i 90% av fallen kritiserar men det spelar ingen roll; i USA så länkar man.
alla länkar till alla. trafiken slussas mellan bloggarna.
och ingen förlorar något på det.
men i sverige förlorar man uppenbarligen något.
man förlorar en potentiell inbjudan
till aksaras nya butiksinvigning med gratis cola light.
och det är inget man sätter på spel för att gynna någon annan.
art by johan thurfjells
"an attempt to understand"
är en ganska dålig bloggare.
men det blir bättring nästa vecka.
just nu är mitt liv mest som en post-it karta av Johan Thurfjells.
men det blir bättring nästa vecka.
just nu är mitt liv mest som en post-it karta av Johan Thurfjells.