Konst

Det är något med ljus som fascinerar mig. Att något så konkret kan vara så mångdimensionellt. Att ljus kan påverka oss så starkt men samtidigt så omedvetet. Och att det är så vackert och sorgligt på en och samma gång. Olika ljus kan få oss att relatera till olika saker – blå toner känns kalla och skrämmande, rött ljus blir sensuellt och nästan lite förbjudet att vistas kring medan vitt, starkt ljus framkallar en nästintill religiös känsla av frihet och hopp..

Aja, ska inte skriva en uppsats om ljus.. Jag vill bara visa lite av Maike Ammanns konst.
Och samtidigt önska att fler gallerier här i Stockholm hade utställningar med ljuskonst.

Designer/rockstjärna. Eller rockstjärna i designsammanhang. Så skulle man kunna beskriva Philippe Starck – mannen som i princip fått designa allt, från möbler till båtar till kläder och motorcyklar..

Vet inte riktigt varför hans namn plötsligt känns så aktuellt för mig men det är något med hans lekfulla former och genomtänkta föremål som känns väldigt tidsenliga.
Barnslig surrealism – jordnära men ändå kreativt – spännande men samtidigt logiskt…
Tja, jag vet inte riktigt vad det är. Men intressant är det.. :)

Jag är nog lite förälskad i Elspeth Diederix foton. Så himla fina… Knasiga på ett vackert sätt. Opretentiösa men samtidigt så mångsidiga. Som att se världen ur en nioårings ögon – med fantasin minus verkligheten…

Och förresten så presenteras vinnaren ikväll..
Ha en fin dag så ses vi sen :)

Intelligent illustration. Så skulle man nog kunna beskriva Jesper Walderstens teckningar. Med få penseldrag lyckas Waldersten både beröra, berätta en historia, kritisera, illustrera och förtydliga. Hans bilder är lite som fotografier – fast med ytterligare dimensioner. Det är som att få se en berättelse från alla perspektiv och samtidigt förstå hur vi alla är en del av en helhet, vare sig vi vill det eller inte. Konst, foto och illustration i ett helt enkelt.
Kolla in hans hemsida här.

Stora, vita, sammansatta kanvas med kamouflerade baksidor och guldskimrande framsidor. Och meditativa motiv i form av geometriska former, mystiska lövformationer och snirklande snäckskal.
Så vackert..

Om jag hade en megalägenhet skulle jag skippa matsalen och ha en konstsal istället med enbart en enda stor Hodges-installation. Kanske lite mjuka kuddar i mitten. Som ett litet altare för själen. Fast jag skulle nog skippa rökelserna – det är lite overkill.
Nog.

+ crg gallery

Camilla E fotar allt och inget. Motiven känns så kravlösa i sin definition och de är riktigt mysiga att kolla på. Det är lite upp till tittaren att hitta vad den vill hitta själv.
En dammsugarpåse, presentkartong eller mystisk present?
Pyssel, ett kollage eller ett litet konstverk?
Se själva :)

Lottiefranks illisar är så känsliga i sin enkelhet. Sköra och uttrycksfulla.
Som nyutslagna snödroppar.
När jag ser dem tänker jag lite såhär:
Det finns något oskyldigt inom oss alla, vi är alla utslagna snödroppar.
Vissa är stängda medan andra är lite för utslagna och utlämnade.
Det finns de som är helt öppna och mottagliga
– och de som nästan vissnat.
Vi blir formade av uttrycken från vår omgivning:
Det regnar, bilar åker förbi
solen skiner, vi blir fler – och färre.
Men innerst inne så är vi faktiskt ganska mysiga, om solen skiner lite extra..

Om jag valde en känsla för just nu så skulle jag välja den ovan.
Vilken skulle du välja? :)