det ekar ödsligt tomt i det mest brinnande bröst. och vi är alla lika ensamma, oavsett nuvarande kemiska balanser i hjärnan. lycka är en kort, flyktig injektion av endorfiner, oavsett om vi fikar på NK, festar på stureplan, har det kreddigaste, lågbetalda yrket, skriver svåra pjäser eller vattnar vår egna självbild genom att omge oss av vänner.
me being the dismal, dark theathre-student that i am.
photos: ruvan wijesooria, paul klee + photographers i don’t remember the name of. shame on me.
2 Comments
Anna
02/02/2009 at 4:30 pmJag gillar när du skriver litegrann emellanåt. Du är klok och begåvad.
Jen
02/02/2009 at 2:05 amÄlskade de här så sanna orden…speciellt “att vattna vår egen självbild”, så fint uttryckt och så sant…alla är ensamma här även om de inte inser det…det är ingen som kommer att dö med dig en dag när det är dags oavsett hur nära den står dig.tyvärr…fortsätt vara en mörk teaterstudent, melancholy is a means to inspiration, sa en konstjournalist jag en gång intervjuade…så sant, i små mängder dock får man tänka…