Och med det sagt – kan ni inte riktigt se den intelligenta konversationen som utspelar sig mellan dessa fantastiska skor? Vackert.
Egentligen är jag inte riktigt en Marni-tjej. Jag drar mer åt Prada – gillar kontrasterna mellan sött och salt, vackert och konstigt. Det betyder dock inte att jag förnekar Marnis storhet. Speciellt inte efter modehusets höstkollektion. Herregud, vilken fullträff!
Det känns som om Consuela Castiglioni lyckats fånga upp allt som inspirerar just nu – allt som känns aktuellt men på ett mer långsiktigt plan – och överfört det till höstkollektionen. Färgskalan som är en lekfull blandning mellan dammigt och (ursäkta ordvitsen men jag måste) damigt. Mönsterkombinationerna som provocerar i sin menlöshet (randiga strumpbyxor och ormskinnsmönstrade skor), silhuetter som, på sant Marni-vis går emot vår normala uppfattning om vad som ska framhävas och vad som bör döljas (med skärningar som sticker ut lite här och var) och så slutligen accessoarerna som har precis det som man behöver efter en kollektion som Marnis – stilmässig trygghet.
Och stövlarna längst till höger… De är så söta att jag får lite ont i tänderna.
i love this.
Jag gillar Marina. Hon är otroligt inspirerande, intelligent och intressant.
Läste (den lysande) intervjun med henne i marsnumret av Bon och blev lite kär.
Lyssna på det här till exempel:
text: tomas andersson wij. foto: anthony hill.
"…nyckeln för mig var att inse att jag inte är mina känslor. Att jag kan ta ett steg åt sidan och titta på det som händer, att jag kan trösta mig själv. Jag kunde inte det förr."
Sätt in de vackra citatet i ett sammanhang genom att läsa nya Bon.
Jag – tja, jag ska rösta på BWO i Melodifestivalen.
Och jag gillar inte ens Melodifestivalen!
"Jag har ett intellektuellt förhållande till konsten. Det är viktigt att inte tappa känslan men jag har helt andra förväntningar på konst än på till exempel musik. Konsten får mig inte att gråta. Den sätter igång tankebanor snarare än känslor. Konsten får mig att se samband jag tidigare inte sett. Den är inte slagkraftig och entydlig. Den står för det mångfacetterade och gåtfulla."
"Nu kommer du märka vilka människor i din omgivnig som är stora och vilka som är små."
Sätt in de vackra citatet i ett sammanhang genom att läsa nya Bon.
Jag – tja, jag ska rösta på BWO i Melodifestivalen.
Och jag gillar inte ens Melodifestivalen!
sminket kommer ifrån Lancome.
När vi ändå är inne på det här med romantik. Mario Sorrentis beautybilder ovan – jag blir kär i tanken på vårsol, lockiga håruppsättningar och fåniga hattliknande dekorationer när jag ser dem. Och så en strikt militärliknande långkappa till det. Och ett par höga stövlar från Marnis höstkollektion. Och en hudfärgad klänning under från Blumarine.
Hey, that’s all I’m asking for!
Hey, that’s all I’m asking for!
Jag kan hålla med style om att delar av Blumarines höstkollektion kändes lite tarty. Men det fanns även vissa delar vars romantiska existens var (och är, annars skulle jag inte skriva om dem :) omöjliga att förbise! Som klänningarna ovan. Speciellt mittenklänningen då.
Ett moln!
Ett moln!
Scarlett har fått tag på de där skorna. Och hon matchar dem så himla fint med sin militärinspirerade kappa och sitt blonda 50-tals hår tycker jag. Jag vill också.
Tomma rum. Inga tavlor, inga skulpturer. Inga pågående videofilmer. Inget.
Men ändå något.
Men ändå något.
Tino Sehgal jobbar med scener i sina utställningar. Han vill inte kalla det performancekonst – men teater och installation är ord som nog skulle kunna förknippas med hans konst. Sehgal släpper (som fina Bon själva uttrycker det) lös olika händelseförlopp på en intet ont anande publik. Och så är det upp till var och en hur man uppfattar scenariot och tar in händelsen.
Jag tycker att det låter så spännande! Måste gå på någon av hans utställningar, har aldrig varit på något liknande. Nästa galleri blir Magasin 3 i Stockholm. 6 mars – 4 maj.
Ses där! :)
Tidningen är marsnumret av amerikanska Vogue.
Frågan är vart det gick fel.