
some old posts that i like:
(click on the picture)
(i’ll write more when everything is settled on lolitas.se
there are a few more things to fix with gaps etc..)

some old posts that i like:
(click on the picture)
(i’ll write more when everything is settled on lolitas.se
there are a few more things to fix with gaps etc..)

fashion bloggers, line up for this extravagant show
by invitation only. rsvp to chic@berns.com
dress code: smart casual
recycled post from here somewhere
okej kanske jobba lite.
ibland.

i want a house!
just när man trodde att tonåren var över så möts man av ett nytt fenomen:
förvuxna fjortisar.
människor i mediabranschen (som förmodligen existerar i alla branscher men syns mest i media) som söker bekräftelse, vill ha uppmärksamhet, har ett ofattbart stor självförtroende som alltid verkar övergå i osäkerhet vid närmare inspektion samt ett enormt behov av att bråka, hetsa och framförallt; mobba.
dess främste förespråkare, katrin zytomierska står i fyren och tutar.
till synes social och intelligent - "hon gör ju bara sitt jobb".
vid närmare inspektion, totalt motbjudande.
vad är det för problem som ligger rotat i ens undermedvetna när man som trettioårig individ sitter och skriver skit om människor öppet på sin blogg? och hur kan man ens bli uppfattad som intelligent när argumenten mot människorna är baserade på vikt, personlighet och privatliv? jag är medveten om att bloggvärlden har blivit en enda stor mediacirkus. och att zytomierska bara använder en massa beprövade provokationknep för att få gå på överlägset östermalms-spa och polera egot. men jag skiter fullständigt i det. jag tänker inte vara den som sitter brevid mobbaren och ler.
skillnaden mellan människor med ryggrad och människor utan ryggrad är relativt enkel:
hur mycket pengar man än tjänar så är man fortfarande en idiot om man inte respekterar andras integritet.
- fast sedan har jag svårt att tänka mig att man har särkilt mycket integritet själv, om man tillåter sig att kräla i skit för att få vara med i löpsedeln på fredagen.







Varför är inte de nominerade i Veckorevyns blog awards?
Och vem är det egentligen som har valt ut de där bloggarna?
Det känns ju som att de nominerade bara plockats slumpmässigt från diverse topplistor för att de tillsammans ska generera hundratusentals besökare till Veckorevyns hemsida. För det finns ju inget bättre tävlingssammanhang för bloggare än att låta dem tävla mot andra bloggare.
Men nog om det - jag tyckte att det här var väldigt kul.
För er som inte minns: jag är flickan i röd klänning (Elle-galan).
Tidningen är nya Elle :)

i love smosch!
and i think that this (from this months issue of swedish elle) was a little fun:
I’m in the red dress and it says: who are Swedens best dressed?
:)

i like the collection and i think it’s because iv’e got a thing for decorated fabrics.

i love Christopher Kanes playful, bubbly spring collection..
so new and so unusually soft (compared with his other collections).

och sen vill jag bara säga till er 10+
som spammar med kommentarer dagligen
med uppmaningar om att man ska besöka
era bloggar: lägg av för fan.
de flesta av era bloggar suger.
jag blir bara deppig och oinspirerad.
och jag kan hitta till de bra bloggarna själv.


Men det är en annan diskussion. Nu fokuserar vi på den här bloggens modeaspekt. För visst finns det fortfarande fantastiska modeskapare, fotografer och kollektioner. Louise Goldin till exempel. Som lyckas med det omöjliga: att få stickat att kännas futuristiskt och nyskapande. Och rent framförallt.
