Archive for the ‘Modehistoria’ Category

Paris 1942

Saturday, October 11th, 2008
paris 1942

paris 1942

paris 1942

paris 1942

paris 1942

Paris 1942  by Andre Zucca

*

Underneath it all

Saturday, November 3rd, 2007
korsett
Inget att göra?
Börja dagen med en titt i korsettens historia.. Corseteriere är helt ofattbart gigantisk site med hundratals länkar till roliga gamla reklambilder och interessant läsning.
*

Dressed to kill in Azzedine Alaïa

Sunday, October 14th, 2007
Modehistoria
Azzedine Alaïa – ett solklart namn att lägga på minnet.

* 1981 visade Azzedine Alaïa sin egna, första kollektion för publik. Han kom till Paris som 17-åring och arbetade en tid hos Laroche. Sydde även upp plagg åt privata kunder såsom Greta Garbo och Arletty.

* Alaïa struntar i de allmänna reglerna för pret-à-porter (som erbjuder nya kollektioner två gånger per år) och visar istället när han är klar. Kunderna väntar på honom eftersom att han skär till och syr upp allt själv enligt Couturens alla regler och gör var kvinna till en modern gudinna.

* Parollen ‘dress to kill’ från 80-talet stämmer bra in på Alaïas kläder. Amerikanska Vogue skrev t ex "They hold you tight and show you off" om modeskaparens plagg.

* Azzedine utvecklade lycrastretchen som verkade som en korsett för hela kroppen samtidigt som den formade överallt och lämnade otroligt mycket rörelsefrihet.

* Hemligheten bakom kläderna låg i tillskärningstekniken. Alaïa som ursprungligen ville bli skulptör uppnådde mästerlighet genom att rekonstruera gamla modeller av Vionnet och Balenciaga. Hans spiralformade sömmar formade och förlängde benen, lyfte skjärtpatiet, höll ihop midjan och stödde bysten.

* All uppmärksamhet i Azzedine Alaïas kläder riktades mot bärarinnan och därför tog det extremt lång tid innan man insåg hans talang som modeskapare. Idag är dock Alaïa ett lika säkert kort som Chanel och man kan alltid räkna med honom när det kommer till det allra senaste i de allra mest smickrande skepnaderna.

"A woman is like an actress: she is always on stage. She must always look wonderful and feel good. Her dress should be a part of her, she should feel it on her body. I much prefer the woman – her face, body and hands – to be noticed rather than the dress." – Azzedine Alaïa

*

Hubert de Givenchy

Monday, September 17th, 2007
Hubert de Givenchy

Vänster bild: Audrey Hepburn i Balenciaga – Hubert ritade hennes kläder både till filmerna och privat. Höger bild: Capucine klädd i Givenchy – ansågs vara tidens vackraste modell och fick även några filmroller.

* 1952, Endast 25 år gammal öppnade Givenchy sin första, egna salong och blev därmed den yngste av Couturens alla mästare.

* Innan hade han jobbat i fyra år som ansvarig för Elsa Schiaparellis boutique-linje där han utvecklade enkla men samtidigt mångsidiga plagg.

* En vit bomullsblus med svartvita volanger på ärmarna ur Givenchys första kollektion fick lika mycket medial uppmärksamhet som Diors ‘New Look’.

* Man kan säga att Givenchy förnyade och föryngrade Couturen med sina friska färger och roliga mönster. Själv ansåg han sig inte vara särskilt revolutionär utan strävade enbart efter fulländning.

* Förebilden var den stränge spanjoren Cristobal Balenciaga och han följde bland annat dennes exempel genom att förbjuda all press att närvara vid hans visningar. Kunderna fick se kollektionerna åtta veckor före journalisterna så att de inte skulle påverkas av pressens åsikter.

* Naturlitgvis löpte pressen amok men eftersom att Balenciaga ansågs vara dåtidens största modeskaparen (särskilt efter Diors bortgång) så hade man inte råd att ignorera varken honom eller Givenchy.

* Tack vare vänskapen med Balenciaga var pressens uppmärksamhet ständigt riktad mot Givenchy och på så sätt började han rita kläder åt Hollywoods nya stjärna Audrey Hepburn, något som senare utvecklades till en stilbildande vänskap som varade hela livet.

*

Krig och Couture på 1940-talet.

Thursday, September 13th, 2007
The Forties

Vad innefattar egentligen decenniet som håller på att bli så stort inom modet just nu?
Vi tar en titt i arkiven… :)

* Överallt i världen klädde sig kvinnorna under 1940-talet; pliktskyldigt, diskret och anspråkslöst medan fransyskorna frossade i färg och form – det saknades en lätthet i modet.

* "Medan vi får klä oss i konstsiden bär fransyskorna metervis med äkta siden" invände Amerikanska Vogue och fransyskorna svarade med att "I kärlek och krig är allt tillåtet".

* Skorna blev betydligt högre – man styltade fram på platåsulor och kilklackar och på huvudet balanserades väldiga hattar.

* Modet i Frankrike var på många sätt en sorts provokation – man ville ignorera de pågående händelserna i andra världskriget men samtidigt ville man bevisa för tyskarna att endast Paris hade förutsättningarna för att skapa ett kreativ mode.

* I Tyskland skulle fokus ligga på kvinnans familj och barnuppfostran snarare än på hennes kläder. I England var det stränga regler som angav hur mycket tyg som fick gå åt per plagg och kläderna fanns bara att köpas mot kuponger. Den amerikanska regeringen såg det som sin nationella uppgift att minska textilproduktionen med hela 15%.

* Vid sidan om det sidenbeklädda, hattprydda, platåtrippande modet i Paris så blev kvinnans kläder även mer arbetsanpassade i USA. Jeansen föddes (dock var de inget mer än grova arbetsbyxor) och kvinnorna började bära boxigare uniformer.

* Konstigt nog så var det under kriget som människor för första gången utvecklade en känsla för kvalitét. Man ville ha hållbara tyger som kändes behagliga mot huden (såsom bomull, ylle och linne),.

* väskfronten ersattes kuvertväskan med den rymliga axelbandsväskan som kunde transportera det mesta och även var praktisk då man cyklade.

* Damtidningarnas motto som följdes religiöst (överallt förutom i Frankrike) var; "gör gammalt till nytt".

* Efter kriget exploderade kulturintresset och kvinnorna ville uttrycka sig fritt, utan klädkuponger och kontroversiella budskap. Aftonklänningen blev populär när sällskapslivet kom igång och på festerna bars etuiklänningar med långa ärmar och fyrkantiga ringningar. Kjolen skulle sluta precis vid anklarna och smyckena hölls sparsmakade.

* Amerikanerna blev jämbördiga med fransmännen när det gällde mode, sport- och vardagsklädseln men de var fortfarande ytterst fascinerade av det nya fenomenet "Haute Couture" som struntade i om något var praktiskt eller prisvärt, bara det var en fest för sinnena.

* 1947 den 12 februari presenterade Christian Dior sin allra första kollektion och modet gick emot nya dimensioner. Man hade aldrig sett så mjuka rundningar, så smala midjor och så (slösaktigt) vida kjolar. Det var provocerande, uppfriskande och kvinnligt och på så sätt blev det ‘New Look‘ som skulle styra över modet ett årtionde framöver och den okände Christian Dior blev Couturens omstridde härskare.

*

Det glada 20-talet

Wednesday, July 4th, 2007
20-talet

Är det bara jag som tycker att 20-talets världsbild är ganska så lik våran? Intressant med tanke på att Marc Jacobs höstkollektion är inspirerad utav 20-talet .. Frågan är om Marc återvänt till 20-talet för att det säljer nu (då vi lever i en tid som liknar den på 20-talet) eller om det är ett politiskt ställningstagande och ett sätt att varna oss för vad som komma skall? Ingen aning men det är kul att diskutera lite kring modet i politiskt och historiskt sammanhang :)

* 1924-1929 kallas för 'De glada åren'. Efter kriget ville man ha roligt.

* För kvinnorna öppnade sig många helt nya möjligheter. De erövrade yrken med högre status och fick chansen att investera sina pengar i precis vad de ville.

* Pengarna investerades i utseendet. Man skulle ju leva i nuet – medans man var ung och frisk.

*
Ungdomskulturen är 20-talets uppfinning. Man färdades i gräddfil och droskan lämnades bakom för att ge utrymme för nya uppfinningar såsom bilen, telefonen och radion. Tankade gjorde man med alkohol och gnagande hungerskänslor bedövdes med nikotin, opium och dans. 20-talets "La Garconne" skulle nämligen vara lång och smal.

* Sport och diet trollade bort oönskade saker som bröst, mage och rumpa.

* Åldern retuscherades bort lika mycket som hungersnöd, arbetslöshet och politiska oroligeter. Kvar fanns ungdomen med dess långa kvällar, dans och skimrande paljettklänningar under enorma pälsar.

* Den typiska 20-tals silhuetten är en enkel linneklänning med tunna axelband och en "flapper".

* Till accessoarerna hörde en stor pälsboa och en solfjäder med färgade strutsfjädrar. Det ändlöst långa cigarettmunstycket användes för att man skulle verka oanständig och provocerande och de var lika eftertraktade som pärlhalsbanden (som inte alls behövde vara äkta).

* Skorna var dansvänliga och fick inte vara alltför öppna så att man riskerade att tappa dem. Klacken var halvhög och stabil. Helst skulle dansskorna vara i samma tyg som klänningen.

* Klänningen hade en låg midja och vadlång kjol. De var oftast väldigt utpyntade – först med blommor och rosetter och senare med geometriska mönster.

* I vardagsmodet var det en sportigare stil som gällde. Jersey började användas oftare då det var bekvämt och hade ett snygg flapperlikt fall och skjortklänningar i siden blev enormt populära.

* Mot slutet av årtiondet åkte midjan dock tillbaka till sin naturliga plats. Vissa tror att detta berodde på att allvarligare tider var i antågande.

* Det glada 20-talets korta era slutade i och med börskraschen i New York den 25 oktober 1929 (även känt som "Svarta fredagen". Pengarna förlorade sitt värde vilket gjorde att den som var fattig blev ännu fattigare och den som var rik blev, över en natt, av med sina förmögenheter…

*

Modehistoria – Paul Poiret

Monday, July 2nd, 2007
Paul Poiret
Ny kategori… Modehistoria är ett slags tidsdokument anpassat till bloggform och kommer att innefatta historia både om modehus och kända personer med anknytning till mode. Texten kommer att vara kortfattad och skriven i punktform och är inte alls till för att utbilda någon utan för att skapa ett intresse för det som har varit – det förflutna är trots allt grunden till allt :) Först ut är Paul Poiret…


* Första designern någonsin. Ansågs befria kvinnokroppen från korsetten. Paul Poiret var känd för sitt storhetsvansinne och proklamerade att" Modet behöver en tyrann". Naturligtvis var det tänkt att han skulle vara denna tyrann också.

* Strävade efter att uppnå en legendarisk status och ansåg att hans egna smak var alltings måttstock.

* Insåg tidigt värdet i att marknadsföra sina plagg med hjälp av teaterns stora stjärnor – något som än idag används av modehus.

* Blev själv en stjärna, mest känd för sina fester som hela Paris trängdes på. Poiret samlade alla de viktigaste tecknarna, målarna och formgivarna omkring sig för att framstå som viktig och betydelsefull och tvekade inte med att kalla sig själv för konstnär.

* Ungefär samtidigt dök konkurrenten Coco Chanel upp och kände med sin egna kropp vad som var fel på kvinnomodet.

* 1906 tillverkade Paul Poiret "reformklänningen" som befriade kvinnokroppen från korsetten. Kjolen började direkt under brösten och föll rakt ner till anklarna. Linjen skulle göra honom odödlig och kallades "La Vague" eftersom att den omslöt kroppen likt en mjuk våg.

* Det som började så genialiskt blev snart överdrivet. 1910 uppfann Poiret snubbelkjolen som slutade så tätt vid anklarna att kvinnorna fick trippa fram. Knappt hade han befriat kvinnan från korsetten förrän han han snörde in henne i snubbelkjolen.

* Den klassiska Poiretsilhuetten är en klockformad kjol som slutar högt upp på låret och en snäv kjol som sitter tätt intill anklarna under.

* Utvecklas till seklets första designer som sätter sin stämpel på allt estetiskt som omger honom.

* 1913 beskriver han sin fru i Vogue som "Slank, mörk, ung, osnörd och utan smink eller puder." Snart är det precis så alla kvinnor i Paris vill se ut.

* Gränsen mellan kläder och kostymer suddas ut mer och mer när han börjar göra scenkläder till teaterns stjärnor.

* När han återvänder till Paris efter första världskriget har Coco Chanel tagit över som modescenens nya stjärna och Poiret kan inte begripa varför hans kundkrets svikit honom. Han försöker få tillbaka dem genom att anordna lyxiga fester som snart ruinerar honom och han förlorar allt han tjänat under sina framgångsår.

* Dör 1944 utfattig och tragiskt nog bortglömd trots allt han åstadkommit under sin livsstid.

* Poiret
– som själv förespråkade färg, lyx och överflöd – förstod sig inte på Chanels minimalism där den främsta byggstenen var färgen svart. När han frågade sin konkurrent vad hon sörjde under ett möte svarade hon; "Er, monsieur". Idag är Chanel ett av världens största och äldsta modehus medans namnet Poiret än är främmande för många…

*